Han är en yvig man, den där Juholt.
Precis som han varnade oss för.
Så ingen borde egentligen vara speciellt förvånad.
Nej, min förvåning rör snarare dem runtom honom.
Eller snarare på bristen på dem.
Avsaknaden av vettiga röster som vågar sätta stopp.
Vågar säga nej när gränslöse Håkan tuffar på.
Idag läser jag att om Socialdemokraternas bottensiffror.
De ligger nu på rekordlåga 27,7
ett statistiskt säkerställt tapp på 6,3 procent.
Samtidigt kräver Juholt 100-procentig täckning i mobilnätet
menar att mobiltelefonen är en mänsklig rättighet
och hotar med vite och indragna tillstånd.
Experterna avfärdar honom
som så många gånger förr
och så står han där med dumstruten
efter ännu ett ogenomtänkt utspel.
Så han är yvig.
Men vem har betalt för att ge honom råd?
Vem lotsar Juholt genom krisen?
Vem det än är, så gör hon eller han inte skäl för lönen.
Håkan Juholt beter sig som ett barn.
Han saknar konsekvensanalys.
går på infall och känsla.
Och varje barn behöver en förälder.
En person som vågar säga nej
som inte är deras vän
utan en ledsagare och en vägg att studsa mot.
En gränssättare.
Men Håkan är föräldralös.
Och hanterar då kriser som Macaulay Culkin.
Ett barn med tillgång till vuxenlivets alla privilegier utan sansen att hantera dem.
Ingen kan ta ifrån Juholt hans fantastiska retorik
eller hans naturliga charm.
Men för att bli en riktig partiledare
eller för den delen en politiker
så behöver han en sträng och kärleksfull förälder.
Frågan är bara om någon kan finna det i sitt hjärta att adoptera en busig, mustaschprydd 49-åring med bristande impulskontroll?
