Veckans mest givande artikelserie återfinns i Dagens Nyheter. Det började med att en reporter följde med Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu till ett av Malmös mest ökända kvarter, och de skrev vad de såg och vad som sades. Ungdomsgäng som öppet säljer droger, hån, hot och våld mot polis och allmänhet och en ofattbar brist på eget ansvar.
Vi vill ha en egen lokal, sade de.
Reepalu kontrade med att det har ni ju, bara tre kvarter härifrån.
Polisen trakasserar oss, sade de sedan.
Skitsnack, säger Reepalu.
Och det kändes så befriande.
För det är ju skitsnack.
Det gängen påstår vara trakasserier är nödvändiga polisinsatser för att stävja en växande droghandel.
De här ungdomarna lever ett kriminellt liv men blir kränkta när de behandlas som kriminella.
Logiken i det, någon?
Kanske handlar det om någon form av beröringsskräck.
Eftersom det här till stor del handlar om unga invandrarkillar så är samhället så ofantligt rädda att polisinsatser skall likställas med rasism.
Så de lovar lokaler, arbetsgrupper, ökad förståelse och särskild hjälp.
Och därför står det nu ungdomar i varje gathörn och menar att det är samhällets fel att de inte har ett lagligt jobb, en snygg bil eller en centralt belägen bostad.
För att vi lär dem att de är offer, trots att de faktiskt arbetar i en verksamhet som gör andra till offer, som kränker, dödar och förstör.
Att inte slå ner med samhällets fulla kraft mot gängbrottslighet, narkotikahandel, stöld, hot och mord; DET är rasism.
Om vi behandlar dem annorlunda för att de är invandrare. är inte det själva definitionen av förtryck?
Jag har alltid trott att om man lär ett barn att man kan få någonting för ingenting, ja då kommer det barnet alltid att välja den vägen.
Om man systematiskt arbetar in en övertygelse om att världen är skyldiga dem en tjänst, en ursäkt, ja då kommer de att leva sina liv i offrets blinda självgodhet.
Omedvetna om skillnaden mellan en rättighet och ett privilegium.
Länspolischef Eva Rådestad Radner säger att Malmö ska bli Sveriges tryggaste storstad år 2015.
Det lär inte hända så länge samhällets styrande väljer att behandla vuxna som barn, och tänkande människor som ansvarsbefriade idioter.
