Ett slut på särbehandlingen.
Det är väl ändå det som är jämställdhetens mål?
Att få vara människa först.
Bli bedömd på egna meriter.
Att slippa buntas ihop och ignoreras.
Ändå vill nu de nya Moderaterna lyfta frågan om kvotering.
En fråga jag trodde dött orimlighetsdöden för länge sedan.
Därför att jag inte är kvinna först.
Jag representerar inte andra kvinnor i allt jag gör.
Jag står bortom alla gammaldags definitioner.
Som om jag skulle ha mer gemensamt med Kissie än Obama för att vi delar samma anatomi?
Nej, snälla Arkelsten, låt oss slippa kvoteras in för att sedan dömas ut.
För vet du vad?
Vi klarar oss ändå.
Vi är många som är alldeles övertygade om vår egen förmåga att lyckas, utan förtur eller positiv särbehandling.
Vi ser vår egen kompetens och vår egen styrka- något som har väldigt lite att göra med stereotypa symbolfrågor.
Vi tror på oss själva.
Inte som kvinnor.
Utan som människor.
Varför skall då de nya moderaterna envisas med att förminska oss och placera oss i fack?
Varför skall de bända upp de dörrar vi kan öppna alldeles självmant?
Med meriter.
Inte mutta.
Så..tack men nej tack.
I’ve got this.
Inlagd av Erika september 22, 2011 kl. 1:25 e m
Vi får inte glömma att män idag är inkvoterade just på grund av att de är män, att vi alla känner oss säkrare ihop med personer som liknar oss själva , detta ihop med kraftfulla sociala bevis, gör att de gamla mönster sitter hårt. Därför behövs idag kvotering av kvinnor, men framförallt måste vi just förstå att väldigt många män just är inkvoterade utan att vi uppmärksammar det alls.