Att diskutera feminism, sexualitet och könsroller är en risky business, det har jag vetat länge, men det skrämmer inte mig.
Vad som däremot oroar är den här idén om att jag som feminist inte kan känna lust utan pekpinnar, att jag som tänkande kvinna bör använda mitt intellekt till att fostra min libido.
Om jag dras till alfahannar, om jag trånar efter så kallade stereotyper- gör det mig då till ett offer för förtrycket? Bör jag ändra preferenserna för att bli en bättre feminist? Bör jag förändra den jag är för att passa in, när själva kärnan i feminismen är friheten att slippa?
Jag bedömer inte människor enbart efter deras personlighet, en del av värderingen ligger i utseendet- det medger jag villigt. Det kan jag inte vara ensam om- eller hur? Inte ens ensam bland feministerna?
Vissa gillar muskler och stomatolsmajl, själv är jag en fan av stora näsor, skägg och spännande linjer. Jag har saker som attraherar mig, precis som ni, och det skulle kännas otroligt falskt att låtsas något annat.
Varför är attraktionen farlig för jämställdheten? Gör mina Män jag vill tälta med-inlägg att mitt arbete för jämställda villkor på arbetsmarknaden och strängare straff för kvinnomord och våldtäkt ogiltigförklaras?
Kan vi någonsin uppnå en värld där vi inte längre bedömer varandras utseende? Vill vi ha en sådan värld, där den grundläggande fysiska attraktionen tabubelagts?
Jag menar inte att raljera, utan frågar för att jag verkligen söker ett svar.
Kan man fostra oss bortom fysiken?
Bör man?
Inlagd av Lola juni 27, 2011 kl. 6:07 e m
Jag tror inte det någonsin går att komma bort från det rent biologiska i att attraheras av någon som är en potentiell partner=bärare på anlag du vill ge din avkomma.
Så även om man intellektuellt vill vara jättevidsynt så handlar det till syvende och sist om attraktionen när man ska bli tillsammans med någon.
Men turligt nog är det ju bara den man är tillsammans med som man måste vara attraherad av.
Klart man kan vara feminist ändå.
Inlagd av Conrad Larsson juni 27, 2011 kl. 7:48 e m
Nej, du kan inte för du försöker göra två motstridiga saker samtidigt.
Du vill vara en fri människa som formar sitt liv själv. Samtidigt vill du marschera med
i en totalitär politisk rörelse som feminism med mål att totalreglera allt för alla.
Du kan väl ändå inte mena att kvinnomord ska bestraffas hårdare än mansmord?
Inlagd av Conrad Larsson juni 27, 2011 kl. 7:49 e m
Nej, du kan inte för du försöker göra två motstridiga saker samtidigt.
Du vill vara en fri människa som formar sitt liv själv. Samtidigt vill du marschera med
i en totalitär politisk rörelse som feminism med mål att totalreglera allt för alla.
Tycker du verkligen att kvinnomord ska bestraffas hårdare än mansmord?
Inlagd av Kimberly juni 27, 2011 kl. 9:08 e m
Jag håller helt med dig! Man måste uppfylla alla föreställningar om vad en feminist är och står för annars är man fejk. Jag kallar mig feminist men jag debatterar sällan för jag känner mig för opåläst och det kan jag få ett dåligt samvete för. Jag borde kämpa som fan men ärligt talat är jag mest uppgiven (kan ju inte ens få min egen familj att förstå) och så är jag ju sjukt feminin av mig som älskar grabbiga grabbar å det passar ju inte heller. Men jag tycker ibland att det är vårt eget fel. Vi feminister älskar fack att dela upp både oss själva och andra i och det är jag emot. Vem som helst, man som kvinna, homo som hetero, snygg som ful osv, alla kan vara feminister.
Inlagd av Anka juni 28, 2011 kl. 5:02 e m
Vad som behövs här är utredning av begreppsförvirring.
Feminism är, som någon annan om jag minns rätt kommenterade, ett felaktigt begrepp. Det borde ersättas med något som jämställdhetssträvan eller så. Varför ska honkönet betonas, vad är det för jämställdhet? Må vara att det finns snedvridna maktstrukturer, men ändamålet ska väl inte vara det feminina könets dominans? Vad är det för jämställdhet?
Och, vad kommer till dragningen mellan könen, spelet. Vi talar här om den drivkraft som gör att livet på jorden över huvud taget har utvecklats och gått vidare. Utan denna drivkraft (på en eller annan nivå) sker ingen förökning mellan må så vara de mest primitiva urdjuren eller vad vi anser vara det mest utvecklade, människan.
Den drivkraften har inget att göra med att det kan finnas jämställdhet. Den drivkraften kan inte skolas bort med teser och teorier, den finns där antingen vi vill det eller inte, undertryckt eller inte.
Vad jag jag har svårt för är att åtrån till en alfahanne eller vad han må vara skulle strida emot jämställdhetsprinciper. Det man tycker är sexigt är det man tycker är sexigt. Där kommer åtrån från.
Det tar inte bort att en hona i ett förhållande till en hane genomför och spelar olika roller. Ponera att man bildar familj. En roll är den sexuella, en annan roll är hur vardagslivet fungerar, det kanske också finns en roll för hur det sociala livet fungerar, så har man rollen som mamma eller pappa. De behöver inte gälla samtidigt.
Slutplädering: Jag tycker att feminismen som begrepp är utdaterat för det förutsätter en väldigt rigid ram som inte är livsfrämjande eller livsnära. Jag föreslår jämställdhetsismen eller något åt det hållet.
Och låt oss fröjdas av spelet mellan könen! Det är ett av livets största fröjder och det har inte ett dugg att göra men någon politisering av saker.
Inlagd av Anjo juni 28, 2011 kl. 6:30 e m
Attraktion är attraktion. Jag vet också vad som lockar mig och får kroppen att vilja lite extra. Det har, i mina ögon, absolut inget att göra med hur jag resonerar i alla andra frågor än just den.
Att du finner en viss typ av män mer attraktiv än andra, varför skulle det överhuvudtaget påverka vad du tycker/din rätt att tycka i jämställdhetsfrågor?
Tvärtom, det är bra att man kan gilla något som kanske sticker ut, eller till och med går stick i stäv med allmänna uppfattningar, och på så sätt förstå att när hjärtat är inblandat, då finns inga så-här-är-det-och-därmed-basta-svar, då blir det som hjärtat (och åtrån) vill. Jag tror det är bra för oss alla att våra känslor ibland stoppar oss från att göra allt rätt eller enligt den korrekta boken.
Inlagd av Förfining, förfasan och förståelse. « Truthandfiction juni 28, 2011 kl. 8:07 e m
[...] Vägen till Vita Huset « Nature VS Nurture [...]
Inlagd av Gerdler juli 17, 2011 kl. 10:00 f m
“Om jag dras till alfahannar, om jag trånar efter så kallade stereotyper- gör det mig då till ett offer för förtrycket? Bör jag ändra preferenserna för att bli en bättre feminist?”
Jag tycker ungefär så här: ‘Det vi ligger med det främjer vi.’
Så om en feminist ligger med den värsta chauvinist-svinet som går att hitta, då kan jag inte annat än att tappa lite av min respekt för denna. För när hon gör det så har det större effekt än allt hon säger på lång tid. Om hon säger att män bör hjälpa till i hemmet och bör respektera kvinnor och sedan går och ligger med värsta mansgrisen, ja vilket budskap sänder hon då ut? Kanske: “Jag vill att du ska behandla mig med respekt men om du inte gör det så kommer jag antagligen att ligga med dig.”
I så fall så vet jag hur 100% av männen kommer agera.
Naturligvis gäller samma sak mig och min libido.
Sen kan det väl kvitta ett stort stycke om du faller för muskulösa män eller inte. Om folk går på gymmet eller ej har väl inte feminismen något att säga om än så länge?
Inlagd av truthandfiction juli 23, 2011 kl. 11:36 f m
Gerdler: Det kommer ett svar i inläggsform på detta
Inlagd av Jonas juli 20, 2011 kl. 8:20 e m
Det är svårt. Som man och feminist har jag ju varit tvungen att, och jag hittar inte bättre ord här, träna min libido en smula. För mig på ett personligt plan har feminism handlat mycket om att låta mig styras mindre av mitt “hjärta” och mer av min “hjärna”. Gradvis har mitt känsloliv lärt sig att följa mina tankar, men det är inte alltid helt lätt, och jag är ibland rädd att jag förlorat en del av min glöd i processen.
Jag vet inte vad som är rätt.
Inlagd av truthandfiction juli 23, 2011 kl. 11:32 f m
Jonas: Jag tror inte att någon människa mår bra av att vara någonting man inte är, att förställa sig för en idé- oavsett hur vaker den idén är. Jag är fullblodsfeminist men även en människa med begär, passioner och känslor. Jag har kommit fram till att den sanna feminismen är en som låter mig vara den fria kvinna jag föddes att vara, hellre än en perfekt ideologisk maskin.