Jag skrev ett inlägg om männen och deras penisar, utan att förutse diskussionen. Inte bara den om Weiner och sextingkontroversen, utan den om synen på våra kroppar.
Ella beskrev sin egen avsmak inför kvinnors putande, upp-pushande och sexuella utspel i bland annat bloggform, och jag måste erkänna att det tog skruv. För jag är ju själv medveten om omgivningens bedömning, och inte sällan uppmuntrar jag den.
Nej, jag är inte Kissie, det blir varken blottade bröst eller bantningsorgier i just den här bloggen, men det betyder inte att jag är omedveten om mitt utseende. Jag vet ju när jag är snygg, och när jag inte är det. Jag odlar ju myten om kvinnan, om kvinnokroppen och den kvinnliga sexualiteten, om än på mitt eget lite politiskt korrekta sätt.
Är jag därmed en del av problemet?
En annan kommentar som sved lite i mitt feministsamvete var den från Iréne, en helt legitim sådan om hur jag genom att döma ut manskuken som oattraktiv objektifierar och generaliserar på ett sätt som är ovärdigt debatten.
Och där är jag skyldig. Så mycket får jag nog erkänna.
Redan med min Män jag vill tälta med-serie gjorde jag mig skyldig till objektifiering, till grova generaliseringar och ibland rent sexistiska utspel.
Jag suktade, trånade och hö-höade som den värste chauvinisten, och jag gjorde det väl lite under feministisk täckmantel…
Så vad betyder allt det här?
Är jag inte den feminist jag borde vara?
Är jag rentav ett sexistiskt svin?
Inlagd av Gunnel Gomér juni 22, 2011 kl. 6:29 e m
Vi äro alla sexister
Det är svårt att frigöra sig från ett världsomspännande apartheidsystem, som dag ut och dag in bombarderar oss med bilder av hur en “riktig kvinna” och “en riktig man” ska se ut och uppföra sig.
Men kamp lönar sig…man blir friare och friare ju längre man kämpar. Man blir mer sig själv, dvs en människa. Om man sedan har knallröda läppar, foträta skor eller någon annan outfit…har inte så väldigt mycket med saken att göra. Man vill ju vara fin. Det vill karlarna också, redan på stenåldern pyntade de sig kokett.
En fjäder i håret kanske?
Inlagd av Irene juni 22, 2011 kl. 8:41 e m
Hej där,
Tack för inlägg. Jag gillar att du vågar skärskåda dig själv, det är modigt. Du är inte speciellt mycket värre än de flesta andra. Men eftersom du utger dig för att vara feminist, och gärna en debatterande sådan, så tycker jag nog att du bör rensa framför den egna dörren lite.
Jag tänker såhär: Ingen av oss är fri från att göra våra kön. Och vi vill nog alla bli bekräftade i hur vi ser ut. Som heterosexuell kvinna kan jag uppskatta ett extra långt ögonblick eller en kommentar från en man jag finner attraktiv. Det vore fånigt att påstå något annat och oerhört onödigt att ta bort det i vår tillvaro. Det piggar upp, är en del av livet.
Men *om* man tycker att det är ett problem att vi inte är jämställda, så brukar det liksom ingå att man också tycker att kvinnor objektifieras. Att vi värderas utifrån vår kvinnlighet snarare än från vår kompetens eller person i alltför många situationer, av män som inte känner oss utan utgår från en stereotyp bild av vad som är en “kvinna”.
I så fall bör man också undanhålla sig från att generalisera tillbaks, det är min egna slutsats. Jag vill inte behöva bemöta kommentarer som “men hon är ju i alla fall snygg”, eller “hon har kommit dit hon är bara för att hon vickat på stjärten lite extra” osv… Då kan jag heller inte använda samma retorik tillbaks. Då går det faktiskt inte att prata om min 26-åriga manliga kollega som “tantgodis” bara för att han är sådär ungdomligt slät och vacker, eller sitta runt fikabordet på jobbet och sucka om svettiga män på gymet.
Om man inte vill ha diskussionen om sig själv som objekt, då får man avhålla sig att objektifiera tillbaks. Undvika att generalisera. Då blir man mer trovärdig. Så enkelt är det tycker jag.
Inlagd av Inlägg som berör – midsommarafton 2011 « Nattens bibliotek juni 24, 2011 kl. 8:48 f m
[...] rättframma synpunkter på mäns beteenden….Truthhandfiction fick dock så mycket mothugg att hon självrannsakade sig och skrev det här. Det måste vara tillåtet att ut svängarna [...]
Inlagd av The Dilemma « Truthandfiction juni 25, 2011 kl. 10:21 f m
[...] Kan inte riktigt släppa diskussionen om penisar, kroppar och objektifiering. [...]
Inlagd av Förfining, förfasan och förståelse. « Truthandfiction juni 28, 2011 kl. 8:07 e m
[...] kommer det en punkt när man måste välja, då jag inte längre kan använda vad som blir ett allt större forum för att uttrycka lusta [...]