Anthony Weiner var inte först, ånej.
Många, många män har försökt vinna kvinnors hjärtan genom att skicka bilder på sina könsorgan.
Och jag undrar, hur tänker de där?
Tror de på riktigt att vi säger; ja! Vilken skön kille! Och vilken slät och fin pung han har, dessutom.
Vad är effekten de tror sig få? Att vi blir våldsamt kåta? Att deras kukar är magiska på något sätt, och att blotta anblicken av dessa ger oss vårt livs bästa orgasmer?
Nej, det är dags att tala allvar, kära män.
Sanningen är den att vi inte är en hundradel så intresserade av era penisar som ni, vi blir inte ens nästan så upphetsade av att se era dongar som ni blir av att skicka dem.
De är inte så snygga, förstår ni.
Har inget direkt estetiskt värde, som bild betraktad.
Och det är nästan lite rörande hur ni överskattat dess betydelse, hur ni 2011 ännu inte förstått att vi behöver så mycket mer än lite penis för att nå sexuell tillfredsställelse.
Det säger mig att ett mansliv måste vara svårare än jag tror. Om ni tror att vår värld cirkulerar kring era könsorgan. Så ångestfyllt det måste vara!
Mitt tips till er alla är att lägga av. Sluta. Lägg all den där värdefulla energin på något annat, som att läsa böcker, göra karriär, utveckla era personligheter så att ni inte längre känner att era existenser hänger mellan benen.
Jag lovar, det är så mycket mer effektivt.
Och risken för ett pinsamt offentligt avslöjande minskar avsevärt.
Inlagd av Farsanmittilivet juni 15, 2011 kl. 10:48 f m
Tänk om fler kvinnor än du kunde tala om detta lite oftare. Kanske också berätta vad som verkligen tänder er. Så att det går in i det kollektiva medvetna och påminner oss innan lilla hjärnan drar iväg med oss.
Jag vet inte om jag skulle tända på en bild på bara en snippa. Tror att det måste vara i ett sammanhang.
Är det så att män lättare än kvinnor vänder på en naken kropp?
Inlagd av truthandfiction juni 16, 2011 kl. 8:07 f m
farsan: jag tror, som gunnel sade här ovan, att det handlar om sambandet mellan kropp och psyke.
Inlagd av Anna juni 15, 2011 kl. 12:11 e m
Haha, det där är så sant… Har hänt mig x antal gånger, och jag har tänkt precis det du skriver varje gång: vad ville han egentligen uppnå nu?
Inlagd av truthandfiction juni 16, 2011 kl. 8:06 f m
Anna: samma här, det känns ju så sorgligt…
Inlagd av Gunnel Gomér juni 15, 2011 kl. 8:15 e m
Ja huvva
En gång gjorde jag en collage-bild av ett helt knippe ihopklippta penisar med stånd , 10-15 stycken, och pungar hängande därunder. Konstverket liknade mest en blind varelse från ett korallrev – möjligen en växt, kanske ett havsdjur, eventuellt giftig. Möjligen liv från en annan planet. Jag blev äcklad. En hel knippa!
Senare förstod jag att det var själv-terapi att göra bilden. Som nån slags exorcism efter alla mysko kukar med eller utan stånd, som jag fått på bild i cyberrymden. Från män jag inte kände, men kanske flirtat lite med. Detta var alltså vad de hade att erbjuda mig?
Nä fy fan!
Men det kan ju vara annorlunda, att få se på Honom med kärlek och stolthet. Honom. Jag skrev en gång till en älskad man:
“Han är respektingivande, tro mig. Jag kan bli vördsam inför ett vackert stånd. Som inför en rymdraket, en himlastormande skulptur, en kyrka. Om en man med stånd håller sitt huvud högt i glädje är han sinnebilden för kraft, han pekar mot framtiden. Han innehåller ett löfte.
Hur kunde det vara annorlunda? Det imponerande i detta ting som reser sig så högt och hårt, är att han tycks driven av en inre mystisk kraft. Självmedvetenheten är uråldrigt ursprunglig. Han har makt att utforska och uppfylla, det är tydligt för varje betraktare. Och han strävar uppåt, framåt. Också jag blir stolt, det är ju jag som lockat fram honom.”
Ja, jag skrev mer…Men varför begriper inte en del karlar att kuken måste få ha samband med resten av honom för att den ömsesidiga glädjen ska kunna lockas fram?
Inlagd av truthandfiction juni 16, 2011 kl. 8:06 f m
gunnel: bra skrivet! Det är ju det där sambandet som det handlar om, egentligen.
Inlagd av Farsanmittilivet juni 16, 2011 kl. 8:47 f m
Precis de hör ihop. Kropp och själ.
Inlagd av Gunnel Gomér juni 16, 2011 kl. 12:28 e m
Den där bristen på samband…Är det för att mannens könsorgan hänger utanpå kroppen, liksom skild från människan i övrigt? Med smått okontrollerbart eget liv?
Eller är det mer det kulturella symbolvärdet?
Inlagd av Ella juni 16, 2011 kl. 7:23 e m
Samtidigt kan en ju fråga sig varför så många tjejer exponerer sina bröst. Själv skulle jag aldrig trycka in mina i en pushup-bh och puta med läpparna och ta bilder på mig själv. Jag förstår mig verkligen inte på tjejer som gör det. Än mindre de som lägger ut sådana bilder på sig själv på dejtingsidor eller på sin blogg. Tycker verkligen killar att det är attraktivt och sexigt? Själv skäms jag över tjejer som är så ytliga.
Inlagd av Gunnel Gomér juni 16, 2011 kl. 10:27 e m
Nä, särskilt inte puta med läpparna! Tjejerna ser störtlöjliga ut.
Inlagd av Gunnel Gomér juni 16, 2011 kl. 10:36 e m
Ursäkta, såhär frampå nattkröken kan man bli lite vulgo. Ett förslag till gensvar på extra ovälkomna kuk-bilder? Feministisk äckel-parodi, kategori skräckpropaganda.
Lilla Lovis sjunger “Jag spottar aldrig ut mitt snus innan jag suger kuk”
Ja, jag vet…det här går över gränsen!
Inlagd av Irene juni 20, 2011 kl. 8:46 e m
Men, vilken märklig diskussion.
Om vi kvinnor inte vill bli bedömda utifrån våra bröst och midjor, så bör vi heller inte bedöma män utifrån det visuella i deras könsorgan. Att generalisera kroppsdelars estetiska värde är inget annat än ren sexism, oavsett på vem de sitter.
Och i frågan om kroppsdelars sensualitet så tänker jag på Isadora Wings slutsats kring “det knapplösa knullet” som Erica Jong beskrev i “Fallskärmar och kyssar” (för alla som är födda på 70-talet och senare rekommenderar jag en googling):
“Nu råkar det vara helt omöjligt att beskriva en sexuell akt utan att också beskriva människan i fråga. Sex är ju faktiskt urtrist ur konkret rörläggarsynpunkt. Rörläggningen skiljer sig dessutom inte så mycket från person till person. Det som skiljer sig är orden, huden, tankarna, lidelsen, poesin. Det som skiljer sig är inte så mycket själva knullet som fantasifullheten”
Och utifrån detta kan jag finna en man mycket estetiskt tilltalande, både med och i avsaknad av klädedräkt.
Och vad gäller Anthony Weiner: Fördöm honom. Men generalisera honom inte till resten av manligheten. På samma sätt som jag har väldigt liten lust att bli identifierad med tex Victoria Silvstedts syn på sin kropp.
Inlagd av truthandfiction juni 21, 2011 kl. 7:55 e m
Irene: Har svarat i inläggsform!
Inlagd av Kvinnokroppen « Truthandfiction juni 21, 2011 kl. 7:39 e m
[...] skrev ett inlägg om männen och deras penisar, utan att förutse diskussionen. Inte bara den om Weiner och sextingkontroversen, utan den om synen [...]
Inlagd av Gunnel Gomér juni 22, 2011 kl. 2:15 e m
Du har rätt Irene
Man kan inte och ska inte bedöma män utifrån deras kukar, utseendet på dem, attraktiviteten. Men det har diskussionen väl inte gjort? Det frånstötande är väl att (vissa) män skickar bilder på sina kukar och BER OM att vi ska göra denna bedömning. Som om kukarna vore någonting PER SE, något frikopplar från dem i övrigt.
Det finns en paradox, en motsägelse här. En både/och-känsla, en polarisering i upplevelsen. Kanske är det “sönderklippandet” av en människas helhet som är frånstötande?
På min spisfläkt hänger sedan många år två tavlor i guldram. Den ena är en lågmäld akvarell av en tacka med lamm. Den andra ett foto av en skulptur av en antik, grekisk satyr – guldfärgad. Han ser glad och nöjt självmedveten ut, slår ut armen i en inbjudande gest och visar upp ett stort och praktfullt stånd. Han är förtjusande
Men de här kuk-fotona på nätet *blääääh*
Inlagd av Irene juni 22, 2011 kl. 8:18 e m
Gunnel,
Jo, jag tycker det har ägnats en hel del tid åt generalisering av mäns könsorgan. Tex kan du byta ut penis mot bröst i en del av dina egna texter ovan och känna på hur det värderar kvinnliga kroppar.
/I
Inlagd av Inlägg som berör – midsommarafton 2011 « Nattens bibliotek juni 24, 2011 kl. 8:48 f m
[...] men jag har ännu inte riktigt uppnått denna mognad utan jag skrattar förtjust när jag läser den här typen av oblommerade rättframma synpunkter på mäns beteenden….Truthhandfiction fick dock så mycket mothugg att hon självrannsakade sig och skrev det [...]
Inlagd av The Dilemma « Truthandfiction juni 25, 2011 kl. 10:21 f m
[...] inte riktigt släppa diskussionen om penisar, kroppar och [...]
Inlagd av Förfining, förfasan och förståelse. « Truthandfiction juni 28, 2011 kl. 8:07 e m
[...] en jävla massa besökare senare så fik Iréne mig att förstå att den där gränsen kanske måste finnas, med storlek kommer ansvar och med analyser krävs viss [...]