Patrik Sjöbergs modiga berättelse har startat ett viktigt samtal, ett samtal om vikten av en vaken vuxenvärld. För hur många utdrag vi tar ur belastningsregistret så kan det aldrig ersätta närvarande vuxna som vågar se , förebilder som finns till hand för samtal, fötroende och tillsyn.
Som förälder reagerar jag med hjärtat, mina instinkter får mig att vilja hålla barnen ännu närmre när den skrämmande verkligheten tränger på. Men sådana ryggradsreflexer skapar en än mer sluten värld, och gör de ensamma barnen än mer utsatta.
Christian Skaar Thomassen säger att fler borde ha sett, anat och reagerat, och däri ligger lösningen. Att våga säga till, att ta tiden att fråga och att lita på den där sugande känslan man får i magen när någonting inte riktigt står rätt till. Som vuxna måste vi ha modet att vara obekväma, för våra handlingar kan faktiskt rädda liv.
Det samtal som nu startat ger oss chansen att ta vårt ansvar, inte bara för våra egna- utan för allas våra barn.