De senaste dagarna har det stormat i det mediala vattenglaset, och väderförändringarna har denna gång handlat om gubbväldet på SVT. Belinda Olsson kritiserade att underhållningsprogrammen i SVT leds av män, och Lasse Kronér dängde till kvällspressen för en sendvridning av hans kvinnosyn, och ringarna börjar sprider sig på vattnet.
Jag brukar ju vara den första som hoppar på just det här tåget, men nu har jag svårt att motivera diskussionen. SVTs ledning är full av starka kvinnor, och jag har svårt att tro att det finns vare sig en medveten eller omedveten strategi bakom valet av programledare.
Jag tror att här, just här, ska en stor del av ansvaret läggas på kvinnorna som inte räcker upp handen. Det gynnar inte feminismen att sitta vid sidan av leken, eller lekprogrammet, och hävda orättvisa. Vi kan bättre än så, vi har kommit för långt för att kräva kvotering och att vänta på att bli valda.
Kanske låter det lite flåshurtigt, men vi måste bli bättre på att ta plats, att kräva den. Precis som jag gissar att kronér, Settman och Oldsberg gör, helt ogenerat.
För hur mycket jag än motsätter mig att kvinnor åsidosätts på arbetsplatsen, känns det minst lika främmande för min feministiska övertygelse att de får jobbet för att de är just…kvinnor.
Inlagd av Gunnel Gomér april 1, 2011 kl. 12:50 e m
Så länge sexismen inte brutits…
så kommer män att få jobb just för att de är män…och kvinnor just därför att de är kvinnor. Något annat är inte möjligt att uppnå. Just nu!
Jag minns när jag mötte mitt livs enda astronaut. En glad, knubbig, medelålders kvinna på ett ministerium i Moskva, som tog mig vid handen och ledde mig till sitt tjänsterum i kaffepausen. Stora inramade foton på väggarna, b l a ett då hon flöt ute i rymden med kablar som enda fäste mot den värld vi känner. Jag var otroligt imponerad – naturligtvis. Kvinnor KAN!
Sedan slog det mig varför hon skickats ut i rymden…just därför att hon faktiskt var kvinna. Rymdforskningen har behov av att pröva vad kvinnor klarar – också i rymden. Hon var alltså kvoterad. Frågan är om hon var en sämre astronaut för det?
Inlagd av Gerdler april 2, 2011 kl. 4:57 e m
Att vara kvinna eller att vara man kan vara en viktig kompetens i vissa enstaka extrema fall. Inte sånt vi talar om däremot. Bolagstyrelser, prime time TV eller riksdagen är arbeten i vilka det inte är en kompetens att vara av ett visst kön. Astronaut var, men är troligen inte idag, ett sådant yrke.
Jag har själv haft vad man kanske kan kalla ett deltidsarbete som jag fick, men som jag omöjligen hade kunnat få som kvinna. Kraven var bland annat “man mellan 20 och 40 år”. Jag var försökskanin i en läkemedelsstudie och på ett tidigt stadium i sådana studier så lämpar sig mäns kroppar bättre eftersom våra kroppar är mer simpla. Troligen gällde samma sak astronauterna i rymdålderns början. När man såg att männen klarade av påfrestningarna så var det logiska steget att se om kvinnor klarar detsamma, och det gjorde de ju med bravur.
Därför vill jag göra om din analys av varför den här kvinnan fick jobbet. Hon hade en kompetens som behövdes, nämligen att hon var kvinna. Därför blev hon inte inkvoterad.
Inlagd av Anna april 1, 2011 kl. 2:00 e m
Gunnel: jag tror absolut hon var en fantastisk astronaut, och hon hade antagligen inte bara blivit utskickad i rymden hux som flux utan träning heller.:) Och jag kan förstå att man vill ta till kvotering när det går så frustrerande långsamt att få lika könsfördelning – men jag är ändå emot det. Emot framför allt av det skälet att jag aldrig, någonsin själv vill behöva bli misstänkliggjord för att ha ett jobb “för att jag är kvinna”. Jag tycker att kvotering är fel medel för att uppnå rätt sak, om du förstår hur jag menar?
Inlagd av truthandfiction april 2, 2011 kl. 12:12 e m
Anna Och Gunel: är överens med Anna när det gäller kvotering. Fel metod, rätt avsikt!
Inlagd av Gunnel Gomér april 3, 2011 kl. 10:33 f m
Tja…kvotering är en tvångsåtgärd
Inte så kul att plädera för alltså.
Men jag känner starkare och starkare en HAKE i alla resonemang. Allt detta prat om kompetens. Hela resonemanget implicerar att det är betydande brist på kunniga kvinnor – även i kvinnodominerade branscher. Är det verkligen så?
I realiteten kvoteras fler män än kvinnor. Jag menar i direkt “matematisk” kvotering. Till högskoleutbildningar, till jobb i kvinnodominerade yrken etc. Men det är ingen som bekymrar sig över den bristande kompetensen hos killarna. Man utgår tryggt ifrån att de lär sig, blir bra.
Självklart behöv kompetens, men det är något lurt med detta kompetens-pratande.
Inlagd av Joppa april 3, 2011 kl. 7:00 e m
Är det bara jag som inte ser “kompetens” som något man enkelt kan bedöma och rangordna? Visst, man vill ha någon som är “tillräckligt bra” för en viss position, men är det alltid den “kompetentaste” som får jobbet? Hur kan man ens bedöma det? Det behövs ju till de flesta jobb flera olika “kompetenser” som kan vara olika viktiga, och bedömningen är självklart åtminstone till stor del subjektiv.
Människor är dessutom oftast bäst på att bedöma kompetens som liknar den de själva har. Därför tror man att de med samma t ex utbildning som man själv är mer kompetenta än någon med en annan men jämförbar utbildning. Samma sak om man pratar “samma språk” för att man har likartad bakgrund.
Om man inte avsiktligt går in för mångfald tror jag det lätt blir ett homogent resultat om man säger sig bara titta på “kompetens”.
Inlagd av truthandfiction april 4, 2011 kl. 8:13 f m
Joppa: Min upplevelse är att det skapas en separate but equal-tanke med kvotering som är farlig för jämställdheten i stort.
Inlagd av Joppa april 4, 2011 kl. 9:03 f m
Jag tror inte heller på påtvingad könskvotering (frivilliga lösningar är dock bra). Framför allt för att det på något vis insinuerar att kvinnor ska tillföra något specifikt enbart pga sitt kön (något “mjukare” säkert…). Är det det du menar?
Men det irriterar mig stort när man säger att “rekrytering ska styras av kompetens” utan att ens reflektera över vad man menar med kompetens, och hur man egentligen bedömer det. Det som “vanliga” människor menar med “kompetens” är ju i praktiken en ganska liten del av vad som styr rekrytering etc i verkligheten.
Inlagd av truthandfiction april 4, 2011 kl. 9:11 f m
Joppa: Nej det är inte alls det jag menar, det jag vill nå är att kvinnor inte definieras utifrån sitt kön- att jag inte alltid skall behöva vara kvinna först, och tyvärr ser jag kvotering som ett steg i fel riktning…
Inlagd av Joppa april 4, 2011 kl. 9:15 f m
Tyvärr är det väl ofta så att många män ser en just som “kvinna först”. Men att cementera den synen med hjälp av lagstiftning är kanske ingen bra idé, det håller jag nog med om.
Inlagd av Gunnel Gomér april 4, 2011 kl. 10:50 f m
När man tillsätta på jobb…eller vill nominera till en förbundsstyrelse eller dylikt…så handlar det aldrig om människor som SAKNAR kompetens. De är alla duktiga på området, förmodligen rätt framåt människor också.
I begreppet kompetens ingår:
* nätverket omkring denna person
* renommé kring allmänmänskliga kvalitéer, schyssthet osv.
* att kunna tillföra något nytt…eller fylla en lucka som länge saknats
* hälsa och (o)bundenhet i andra relationer, t ex barn
* att kunna platsa i det gäng som redan finns på plats
Det är i de två sistnämnda som kvinnor ofta har “lägre kompetens”. Många kvinnor, som nått höga poster i näringslivet, är barnlösa.
Marianne Nievert, VD och styrelseproffs sa en gång: Vi har nått full jämställdhet först när det sitter lika många inkompetenta kvinnor som inkompetenta män i styrelserna