Going against the Grain

Jag hoppas att President Obamas eftermäle präglas av det mod han visat genom insatsen i Libyen, jag önskar att historien ger honom rätt.

För det han gör nu är ingenting annat än osjälviskt, han förhindrade en massaker med sitt deltagande och gick därmed in i USA:s tredje pågående krig. Han vet att den allmänna opinionen talar emot honom, han vet att bygger det rykte som krigspresident han desperat försökt undvika sedan han tillsattes, men han gör det rätta för att det är just det; det rätta.

Kanske förlorar han återvalet på grund av detta, kanske befläckar han sitt narrativ, men han visar världen att han är en man som väljer ansvar över personlig vinst, och det är just en sådan president vi vill se i Vita Huset.

Obama har fått kraftig kritik för att han valt att besöka Sydamerika under påbörjad krigsinsats, han har kallats oansvarig för att han inte ställde in det planerade statsbesöket, men verkligheten är en annan. Resan till Sydamerika sänder signalen att USA inte bär upp insatsen i Libyen, det visar att USA:s insats står sida vid sida med de andra. En sådan ödmjukhet var det länge sedan vi såg ifrån en stormaktsledare, och det visar oss att Barack Obama är en världsmedborgare.