Vilken jävla svacka. Är ensam med två barn, är sjuk och får inte nog med sömn och känner mig allmänt misslyckad som förälder för att jag bara inte orkar vara rolig, pigg eller närvarande. Jag drömmer om att få vila, att ha någon att prata med eller någon som kunde avlasta mig. Det känns som att ingen annan förälder har det så här, att jag är den enda som är paralyserad av trötthet, som inte hinner duscha förrän barnen lagt sig och som får stressutslag och hjärtklappning av illskrik och leriga fotspår över renskurade golv.
En treåring och en åttaåring, kräksjuka och sportlov, ensamhet och trötthet.
Hur lever man ensam utan att bli lite tossig? Hur ser man samma bilar-film 10ggr på en vecka utan att tappa det?
Äsch, det här blev bara blaj känner jag. Hörs en annan dag.
