kärlek och konsekvens

Jag försöker verkligen att lägga Charlie runt klockan sju varje kväll, för att han skall få en konsekvent mängd sömn och lite struktur i sin lilla treåriga vardag. I teorin är jag väldigt konsekvent som förälder, men praktiken är ju något helt annat…

Precis varje kväll kommer Charlie in till mig och säger ”jag älskar dig jättemycket mamma”, och så lägger han huvudet på sned som ingen annan kan. Plötsligt sitter vi i sängen och kollar på masterchef och jag lovar dyrt och heligt att imorgon, då skall vi vara konsekventa igen.

Hur kan man förväntas säga nej till det här?

White Noice

Jag pratade med en underbar väninna i telefonen igår, och ämnet gled in på vår gemensanna livssyn, en slags studie i dystopi om man så vill. Vi anses båda vara ganska svartsynta, negativa även, och detta gör oss ibland obekväma och även oönskade i sociala sammanhang. Vi kom fram till att för många blir verklighetens fasor ett vitt brus, barnprostitution smälter ihop med orättvisa jordreformer och barnsoldater och man blir liksom..avtrubbad. Nyheternas obehag är så massivt att man varken hör eller ser efter ett tag, allt blir samma anonyma massa.

Jag grät igår, som jag ganska ofta gör. Just igår var det en bild av ett utmärglat barn i händerna på en biståndsarbetare som skakade om mig. Jag kände med hela min varelse att ingenting i världen kan vara rätt om barn dör av svält, om de hamnar i anonyma gravar utan en mor eller far som sörjer dem. Jag vill adoptera dem, allihop. Jag vill blir rik och ge dem allt jag har, jag vill rädda barnen från deras öde och när omfattningen av systemfelet slår mig så blir jag så vansinnigt sorgsen.

Och så har det alltid varit, och det fortsätter ju. Jag läser om Kinas uppköp av odlingsmark i Afrika och jag blir helt jävla svinförbannad på det kortsiktiga vinstperspektivet. Jag läser om filibustern av 11.e septemberarbetarnas bidragslag, eller vargjakten, eller… ja ni fattar, eller hur?

Och så undrar jag hur alla andra gör, för att hålla det ifrån sig. Hur vinner glättigheten över allt detta?

Konsten att vara modig

I december 2010 fattade jag beslutet att sluta med what if-leken. Ni vet, när man bara stretar på och bittert undrar vad som kunde hända om man gjorde allt det där man alltid drömt om.

Så jag beslutade att 2011 var året då allt skulle hända. Jag skulle ge mig själv ett år att lyckas bli det jag alltid drömt, ett år med balls- to- the wall- action.

Och jag gör det nu. Jag gör allt som står i min makt för att få det jobb jag allra helst vill ha, att bli den människa jag föddes att bli och för att ge mig själv tillåtelse att vara precis den jag är och vill vara. Mitt bästa liv, helt enkelt.

Jag tror på att sätta upp ett tydligt mål, för att pressen skall f mig att agera. När 2011 är slut får jag antingen njuta av mina framgångar, eller bita i det sura äpplet och välja en annan väg i livet.

Vad är det ni skall uppnå det här året?

Vad flickor vill ha

I allt snack om sexualupplysning verkar allting handla om samlaget, om hur man når från A till B på snabbast möjliga tid. Men jag tror, eller jag vet, att man i det samtalet missar det som är viktigast av allt.

Tjejer och kvinnor måste börja med sig själva, långt innan de kan anses vara redo för någon man.Innan man blir kåt på en snubbe, måste man vara kåt på sig själv. Och nej, jag pratar inte bara om det uppenbara, jag pratar om att gilla sin kropp, att älska sin sexualitet och äga varje uns av den innan man släpper in någon annan i den ekvationen.

För det skall vara din sexualitet, och den skall existera även utan en man som bekräftar den. Så många tjejer därute vet bara vad de borde gilla, vad killar vill ha och hur man snabbast möjligt ger det till dem. Och det är inte bara sorgligt, det är farligt.

Att våga vänta, det är kanske det svåraste av allt. Att välja bort sexet tills man är redo, det är en utmaning i ett samhälle där den kvinnliga sexualiteten alltid är avhängig den manliga. Men lösningen ligger just där, i att lära sig navigera sin egen kåthet, att inte lära sig att tillfredsställa någon annan förrän man själv är verkligt  tillfredsställd.

Kanske låter det misstänkt likt en högervriden vädjan om avhållsamhet, men egentligen handlar det om något så grundläggande som frihet och självbestämmande. Att se sig själv i spegeln och tända på dig själv, att veta sina egna gränser och att aldrig låta tvång eller förväntan rucka på dem.

Itället för att publicera ännu en artikel om 101 sätt att tillfredsställa din man, så skulle vi ha 101 sätt att tillfredsställa dig själv. En gör-det-själv-manual till kroppskänndeom, för det är så vi lär unga kvinnor att hantera den maskin som är den mänskliga sexualiteten. Kanske skulle vi då inte känna oss tvingade att säga ja till saker vi inte vill ha, kanske skulle vi sluta fejka orgasmer och porrfilmsstön?

Kvinnor sägs nå sin sexuella peak vid 43, och jag gissar att det är först då de flesta av oss slutar låtsas. Det är först i medelåldern som vi vågar säga vad vi vill ha, och kräva njutning på samma sätt som män alltid gjort.

En sexuell revolution handlar inte om varken p-piller eller porr, snarare tvärtom. Den sexuella revolution vi behöver är en där flickor och kvinnor agerar sexuellt, istället för att enbart reagera.

Och det är något värt att vänta på.

blandband baby!

Ikväll jobbar jag på mitt första moderna blandband…lyssna om ni vill vetja! Det är ett work in progres, så lämna gärna låtförslag så blir jag glad- god musiksmak gör mig imponerad.

http://listen.grooveshark.com/playlist/Blandband/42843360?src=5

Just putting it out there…

Reinfeldt behöver en talskrivare.

Jag är willing, able and talanted as hell.

Just saying.

Go big or Go home

Jag har många gånger talat om vikten av ett gemensamt narrativ, en historia som ett land kan samlas kring och sträva mot. Och när jag ser President Obamas state of the union, så blir det alltmer tydligt.

Vad är vår nationella identitet? Vilka är målen vi vill uppnå under detta århundrade? Vilka är vi, folket som befolkar landet?

För att kunna samlas, krävs det stolthet snarare än ängslighet. För att kunna ta oss igenom svåra stunder, behöver vi samlas kring en ledare vars ord inte bara är sakliga- men också rör vid våra hjärtan och sinnen.

Jag ser ingen sådan ledare. Jag hör inga ord som får mig att vilja tänka större eller offra mer. Jag tror att det handlar om hur vi ser på politiken i sverige, att ett offentligt ämbete aldrig tillåts vara varken glamouröst eller storslaget. Och där, just där, gör vi fel.

Att tjäna sitt folk är ärorikt,och med ära bör det behandlas. 

 Landet behöver världsledare, men vi får ingenjörer. Framtiden kräver storslagenhet, men nutiden ger oss knastertorr aularetorik. Och sanningen är, att vi får de politiker vi förtjänar.

Tänk om vi kunde belöna de stora tänkarna, de vågade tänkarna, och sluta belöna medelmåttor med livslånga ämbeten.

Storm i ett vattenglas

Finns det någon därute som faktiskt blev upprörd över Ikea-avslöjandet igår? Någon alls?

Big up till Kamprad, säger jag, och grattis till en väl genomförd skatteplanering.

The least of our problems…

Den ganska tama sexualkunskapsserien i UR har tydligen väckt ilska hos minst en tittare, som anmält upplysningsfilmen till JK. Rubriceringen är tydligen förledande av ungdom, vilket innefattar  material som kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran.

Det känns lite missriktat på något sätt, att motsätta sig de ungas bildning om sexuell nutning och mänsklig anatomi. Men kanske är det just det som är problemet, att detta är det första sexualupplysningsprogrammet som faktiskt fokuserar på ömsesidig njutning.

Gud förbjude att nästa generation män lär sig hur man hittar klitoris utan en karta och en fullskalig expedition.

No country for young girls

Svenska myndigheter borde gå ut med ett public service announcement till alla unga flickor och kvinnor, och det bör låta ungefär såhär;

Om du inte vill att en man skall knulla dig i röven räcker det inte att säga nej. Du måste skrika, slåss och ropa på polis för att sedan kunna hänvisa till detta i en domstol vid en eventuell våldtäktsrättegång. Tystnad är nämligen grönt ljus, ett nej likaså. För vem vet vad ni virriga tjejer menar egentligen?

 Så, för att sammanfatta:ett nej är ett ja och den som ger sig in i leken får våldtäkten tåla.

Slut på meddelande. Tack för visat intresse.