I förra veckan skrev jag om mordet på Jian, om hur vänstern sviker utsatta kvinnor genom att springa så långt bort de bara kan ifrån en grundlig debatt om hedersvåld.
Idag läser jag en utmärkt artikel på Newsmill i ämnet, skriven av (vänsterkvinnan) Eva-Britt Svensson, en artikel som fokuserar på distinktionen mellan mäns våld mot kvinnor och hedersvåld i stort. En viktig distinktion, men den viktigaste debatten är ännu inte tagen.
Jag tror att det är kulturrelativismen som är boven i dramat, att det är vår svenska tradition av alltings lika värde som gör det omöjligt att lösa hedersproblematiken. Vi tror att om vi ens antyder att alla kulturella utrryck inte är lika mycket värda, ja då är vi alla depraverade rasister.
Om man tror på alla människors lika värde, på deras okränkbarhet, då kan man inte i samma andetag påstå att kulturer som innefattar hedersvåld och idéer om kvinnors underordnande är lika goda som vår egen. Där måste man ta ställning, man måste våga välja frihet framför kulturrelativism.
I arbetet med nyanlända invandrare måste det finnas en plan för hur vi hanterar dessa klankulturers syn på kvinnor, sexualitet och heder, vi måste våga ta bladet från munnen och inkorporera kunskap om jämställdhet och kvinnors rättigheter i det nu föga fungerande paket som möter invandrarna i deras nya hemland.
För Eva-Britt har rätt i att detta inte handlar om mäns våld mot kvinnor, det handlar om kulturskillnader och en brådjup klyfta mellan vår syn på mänskliga rättigheter, och deras. Genom vår skamsna tystnad så sviker vi de flickor och kvinnor som tvingas leva i skräck varje dag, de som nu sitter i ett fängelse av trasiga traditioner.
Att tala om detta är inte ett ställningstagande mot invandrare, det är en ställningstagande för kvinnorna och flickorna som inte själva har en röst.
Inlagd av Karin november 30, 2010 kl. 1:45 e m
Väldigt bra, håller verkligen med!
Inlagd av truthandfiction december 1, 2010 kl. 8:02 f m
Karin: Tackar!
Inlagd av Staffan december 1, 2010 kl. 7:32 e m
Jag vet inte riktigt om jag håller med om att “vänstern” som jag själv räknar in mig i springer ifrån debatten om hedersvåld. Det ämnet har väl diskuterats utifrån och in och kors och tvärs de senaste åren. Många vänstertjejer är engagerade i gruppen “Varken hora eller kuvad” till exempel, som har som mål att motarbeta hedersvåld. Frågan är väl snarare om det inte är en klyscha, som du upprepar här. Många liberaler vevar det påståendet har jag sett, men jag har aldrig sett några konkreta exempel på hur vänsterns “undvikande” av frågan skulle yttra sig. Undviker man att föreslå åtgärder som kan motverka hedersvåld? Tvärtom skulle jag nog misstänka att vänstern prioriterat frågan högre än högern, precis som man prioriterat andra jämställdhetsfrågor högre.
Du verkar mer vara inne på att det är språket det är fel på. Vi måste tala om för våra invandrare hur det ska bete sig i Sverige. Det tror jag tyvärr inte kommer att lösa problemet, men för all del, kan vi lägga in mer jämställdhetsdiskussioner på SFI eller i andra fora så är det ju utmärkt. Jag har inga färdiga paketlösningar som svarar på hur man kan utrota problemet, men förmodligen behövs det tidiga ingripanden och vaksam skolpersonal. En upprustning av elevvården som tagit mycket stryk på senare år skulle nog hjälpa.
Att komma dragande med “kulturrelativism” känns helt off base måste jag säga. Det är lika med att säga att någon (vänstern) tycker att det är OK med hedersvåld eftersom alla kulturer är lika mycket värda. Ett ganska fult påstående, som såklart inte kan backas upp på något sätt. Men det har också blivit ett standardsvar i den liberala argumentationsboken. Stödjer man inte med automatik USAs bombkrig i diverse fattiga länder som motiveras med att de ska “civilisera vildarna” så är man “kulturrelativist”. Eller om man händelsevis tycker att hedersvåld är rätt likt annat våld inom nära relationer. Även fast man såklart aldrig skulle drömma om att låta hedersmördare slippa lindrigare undan pga kulturella hänsyn. De lagar som straffar våld mot kvinnor och barn hårt kan du ju för övrigt tacka vänstern i bred bemärkelse för. Utan vår jämställdhetskamp hade förmodligen våldtäkt inom äktenskapet, barnaga med mera varit kulturellt accepterade företeelser fortfarande.