Kristdemokraterna funderar på att byta namn. Tydligen är hela den där kristna grejen avskräckande för potentiella väljare, och att byta namn skulle öppna upp för framgång i det sekulariserade Sverige.
Det här gör mig besviken, och inte bara för att de alternativa namnen är så hopplöst kackiga ( Familjepartiet någon? Eller varför inte ”FFFF”, som står för Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet?)
Nä, min besvikelse grundar sig främst i att Kristdemokraterna faktiskt står för någonting, i all sin ohippa konservatism. De är vad de heter, de vågar gå till val på en värdegrund som andra gärna skyler över med dyrköpta smoke and mirrors.
Mitt råd till Hägglund är : Tålamod. Det sämsta han kan göra i det här läget är att svika sina väljare genom att hora ut sig på ett högst osäkert kort. KD står för kontinuitet, för old school family values, och att börja leta hippa alternativa vägar nu är en desperat chansning som varken väljare eller parti skulle vinna på.
Innehållet är ju trots allt detsamma. Konservativa värderingar, men i ett ängsligt reklambyråpaket.
Bait and Switch är det. Rätt och slätt.
