Nästa vecka skall jag träffa en ny väninna, en kvinna som läst bloggen ett tag och som nu skall dricka kaffe i min lilla by in real life.
Det är spännande på många sätt, men det mest fascinerande är att jag inte hade kunnat föreställa mig det här för bara tio år sedan. Jag har den här bloggen att tacka för så otroligt mycket, den har öppnat mina ögon för nya möjligheter och inte minst varit mitt sällskap under en annars ganska ensam tid.
Jag håller på att växa i bloggen just nu, jag lär mig att inte stå bakom den och kasta skit, utan snarare vara ett med den utan att för den sakens skull lämna ut det som är nära, känsligt eller alltför privat. Det är en prövotid och en lärotid, och jag är så tacksam för att jag inte behöver den, eller lever på bekräftelsen jag får genom den. Då, och bara då, blir den ett monster.
Ikväll är det konungens födelsedag och valborg på det, och allt var förberett för en ljuvlig middag i trädgåden. Naturen ville dock annorlunda, och i nuläget verkar regn och åska tvinga in oss. Den här helgen skall jag försöka ge bylivet ännu en chans, ännu en gång, och fokusera på allt det himmelska inuti huset snarare än det lilla helvetet utanför.
Vad skall ni göra?
