Who´s afraid of the big bad dad?

Jag trodde att jag började bli cynisk, nästan lite avtrubbad, eftersom jag provoceras allt mer sällan av nyhetsflöde och debattartiklar.

Men så kommer Eva Sternberg in på banan, med en debattartikel så hals över huvud tokig att jag nästan trillar omkull.

Eva Sternberg är familjerådgivare och konsult, och för att riktigt lägga grädde på bakåtsträvarmoset så är hon också grundare av Kvinnor Kan-stiftelsen (yuck).

Denna kvinna menar att pappor är direkt farliga för sina nyfödda barn, att anledningar till ökningen av de anmälda olycksfallen i hemmet som berör barn är att fäderna är hemma med sina barn i allt högre utsträckning. Eva menar att, och jag citerar: “Män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt”, och de är alltså inte lämpade för omvårdnad.

Och för att gå steget längre säger tokan också att det är den svenska politiska korrektheten har skapat ett tabu som gör att vi förnekar det uppenbara sambandet mellan mäns närvaro under barnets första år och ökningen i olycksfallsstatistiken.

Jag har erfarenhet av att uppfostra ett barn helt själv det första året, OCH av en sambo som var pappaledig från dag ett med det andra barnet medan jag pluggade hemifrån och tog pauser för amning varje timme.

Min slutsats av dessa erfarenheter är att män besitter precis samma kvalitéer och egenskaper som kvinnor när det kommer till att ta hand om sina barn. Min sambo var lika omvårdande, lika försiktig och lika öm mot barnet som jag, och inte nog med det – jag behövde honom för att tillsammans kunna utgöra ett balanserat föräldraskap.

En kvinna som ensam tvingas gå igenom vaknätter, nattamning, blöjbyten och hemarbete blir vansinnigt trött, sliten och slutkörd. Om man istället delar ansvaret med en partner så får glädjen plats, man är pigg nog att njuta av miraklet man skapat och av de ljuvliga stunderna som glimmar till mellan måsten, matningar och oro.

Jag blir så jävla förbannad över att det är just en kvinna som vill tvinga tillbaka oss femtio år, en kvinna som skuldbelägger och spekulerar vilt om olyckor och faderskap. Männen har det ärligt talat svårt nog att få en roll i föräldraskapet, de fajtas mot fördomar och sexism, och outtalde förväntningar på hur en riktig karl skall bete sig.

Eva Sternberg sätter den sista spiken i systerskapskistan, och jag kan kallt konstatera att med systrar som Eva behöver man inga fiender.