Jag håller med Anna och Emma (!), jag tycker att vi alla borde öppna våra hem för de barn som behöver stöd och trygghet. Barnen är inte ansvariga för vuxenvärldens svek, så de bör heller inte betala för deras misstag med år av otrygghet och ovisshet.
Om dessa barn skulle placeras permanent tror jag, precis som Anna sade, att fler skulle vara villiga att ta emot dem. Att ge barn ett tryggt och kärleksfullt hem i flera år bara för att sedan kunna rycka upp dem med de ömtåliga rötterna är rått och kallsinnigt, låt dem istället få den kontinuitet de så väl förtjänar.
De biologiska föräldrarna kan få umgängesrätt, på barnens villkor, och med barnets behov i främsta rummet.
Adoption och permanent placering skyddar barn och fosterföräldrar från krossade hjärtan och oändliga besvikelser, och det skulle låta behövande barn få en andra chans till en lycklig barndom.
