Gud vad jag ser ner på människor, ja inte alla men vissa. Har slappat en timme framför min TV och sett på en repris av TV4-programmet Rent Hus, där två paranta tanter städar upp hemma hos socialfall. Ja, jag säger socialfall. Varför? Därför att de ÄR socialfall.
I dagens avsnitt medverkade ett par i 20års åldern som var sjukskrivna respektive arbetslösa, och de uppfostrade sin dotter i en lägenhet som var fullkomligt vidrig. Mögel, smutsig tvätt, travar med disk, galna mängder prylar på golv, bord och i föräldrarnas och barnens sängar. Det var en absurd syn, som om två hemlösa crackpundare ockuperat en svinstia.
Varför städade de då inte? Jo tydligen hade de båda “ont i hela kroppen”, vilket i mina ögon kunde varit relaterat till det faktum att de båda var sjukligt överviktiga, att de levde i en mögelfabrik och att de spelade World of Warcraft hela nätterna…
Jag kan inte annat än att se ner på människor som dessa, människor som inte ens försöker leva ett drägligt liv. Jag provoceras av deras livsbeslut, av deras apati och av det faktum att de låter sin dotter växa upp i misär och inte minst i en intellektuellt torftig tillvaro.
Så nu kan jag inte längre titta på Rent Hus, och inte heller Lyxfällan efter att förra veckan ha provocerats till döds av två småbarnsföräldrar som utan direkta inkomster dragit på sig en halv miljon i skulder genom att köpa skitgrejer och dricka inte mindre än 370 liter coca cola om året. Herrejävlar, får barn ens lov att växa upp i sådana miljöer?
Jag misstänker att dessa två par inte är ensamma, och det gör mig mörkrädd.
