Alex Schulman vänder kappan. Igen.

Catia Hultquist skrev en fantastisk krönika om Alex Schulmans nedlåtande attityd gentemot de kvinnliga bloggarna, och hon gjorde en välbehövlig könsmaktsanalys av den debattartikel Schulman skrev tidigare i veckan.

Nu har Alex Schulman ännu en gång vänt håll, och säger i dagens DN att det är ”jättebra att unga människor skriver och formulerar sina tankar” samt att han kan hålla med om det Catia Hultquist säger. Jag får känslan av att Alex ville slå in en öppen dörr, men då han upptäckte att han stod i ett glashus så gjorde han istället full reträtt. Ett fiffigt sätt att utöva provokation utan tanke, mening eller analys.

Calle Schulman, Alex Schulmans lillebror, uttrycker i ett blogginlägg(!) sitt stöd till storebrodern. Calle skriver att bloggar är maktlösa och meningslösa, och att bloggarnas makt överdrivits och haussats. Och kanske har han rätt i den mening att den typ av bloggar som han och hans bror skriver är meningslösa, de som ägnar sig åt djupdykningar i sex, skvaller, skitsnack och ytligheter.

Men det är fortfarande sant att de andra, de bloggar som har ett syfte och ett uttryck, betyder mycket för väldigt många. Bloggarna låter oss se in i den teokratiska regimens Iran, de låter oss samtala med politiker runtom i världen och de låter en hel generation unga kvinnor komma förbi de glastak som gubbmedia satt upp.

Bloggarna fick Obama vald, de assisterade i att startade en revolution i Burma och de har enahanda spridit ljus över en rad konflikter i samhällen som dolts för omvärlden. Det är i detta som bloggarna revolutionerar, det är detta som är framtiden- inte illa skrivna kåserier om hemsläp, fyllor och kvasiångest.