Så nu är jag 28 år. Jag smakar på det, tittar på det lite från sidan och konstaterar att det låter så väldigt lite men att mitt ansikte reflekterar en eon av sömnlöshet och uppsatshets. Jag är gammal, inget snack om saken.
Jag tänker att om jag inte haft det där målet att läsa 100 klassiker på 365 dagar när jag var 14 skulle jag kanske vara piggare nu? Om inte Gogol, Kafka och Norén fyllt mina tankar under de åren skulle jag kanske inte ha den där enorma rynkan mellan ögonbrynen idag, utan istället varit en släthudad Marklundläsande partypingla?
Men nu har det tåget lämnat stationen och kvar står jag med fler frågor än svar. Kanske är det allt man har kvar när man blir äldre, frågor och insikter om insiktslöshet.
Jag gläds dock åt den kärlek jag visats under morgonen, från de nära och de perifera. Tack till Kristina ,Erik, Karl och Rickard för ett överraskande gott postpaket, till Maria,Tuva, Olof och Petter för underbara smycken, till Margareta för en ljuvlig magnolia, till Bedstemor för slanten och tack till alla härliga vänner som på blogg , fejjan och annorstädes givit mig gratulationer. Tack, kära ni. Det betyder mycket. Och ja, Emma, du först av alla!
