Råd till Manmakepappa

Som ni vet så läser jag manmakepappas blogg med stort engagemang, och i sitt senaste inlägg ber han oss läsare om råd i en situation som är minst sagt smärtsam och komplicerad. Jag lystrar till uppmaningen, och har följande att säga:

Jag brukar leva efter 80/20-regeln, det vill säga tron att en enda människa bara kan ge dig 80 procent av vad du vill ha en relation. Det kommer alltid att finnas saker du önskar av din partner som du inte kan få, eller små irritationsmoment eller neuroser som du stör dig på. Dessa är de 20 procenten, de saker din partner aldrig kan ge dig hur mycket du än tjatar och kämpar.

Jag tror att en relations framtid beror på hur man ser på denna fördelning, om man väljer att fokusera på de 80 procenten eller de 20. Vad jag uppfattar att din fru har gjort är att fokusera på de 20 procenten hon inte har, och stirrat sig blind på dem. Resultatet av en separation skulle troligtvis vara att hon sitter med sina 20 procent och känner sig förtvivlad över de 80 hon lämnat bakom sig. För så är det ju oftast, inte sant?

En människa kan inte vara allt för en annan, hur vansinnigt fantastisk hon än är. Kanske är sexet fantastiskt men man gnäller för mycket, eller så har ni samma humor men helt olika politiska åskådningar. Ja ,du fattar säkert vart jag vill komma. Men det är jakten på det perfekta som till slut fäller relationen, oförmågan att finna ro i det faktum att man ibland känner likgiltighet inför sin partner, eller ilska och även vissa dagar ett mått av avsky. Men det växlar, med åren och med barnens åldrar och utveckling. Plötsligt är det som att en slöja dras bort ifrån ögonen och så ser man varandra igen, så som förr. Eller bättre ändå- som aldrig förr.

Kåthet och förälskelse är saker som kan komma och gå, men vad som aldrig någonsin får svika är lojaliteten. Om min partner gav sin tid, sina tankar och sin kropp till någon annan skulle vårt band vara brutet för alltid. Oavsett hur mycket jag älskade honom, oavsett hur mycket jag ville att det skulle hålla. För det är egentligen allt man har som par, lojalitet. Det är den som håller en samman när barnen är små och sömnen uteblir, när stress och måsten puttar ut passionen och de romantiska middagarna. Då håller man ihop, till kropp och själ. Man håller ihop för att man vet att det kommer bättre dagar, för att man vet att svackan inte varar för alltid.

Jag är en ganska definitiv person, utan många gråskalor, så mina råd är nog inte för alla. Men jag vet att jag inte tycker att man skall behöva en annan människa för att leva och andas, man skall vara sig själv nog. Man kan älska att vara tillsammans, man skall njuta av närheten och ömheten. Men om man blir sviken och lurad, då skall man vända om och gå. Alla relationer är beroende av ett pars samsyn i vissa nyckelfrågor, att man gemensamt valt att stå vända åt samma håll oavsett hur mycket det stormar runtomkring. Om din partner vänder sitt ansikte ifrån dig, om hon väljer att svika de löften ni gav varandra, då står hon ensam mitt i stormen.

Så vad ser ni när ni tittar på varandra? De 80 eller de 20 procenten? Som alltid är det ett val man gör, hur man väljer att se på varandra och på relationen. Om jag älskar min partner så avstår jag ifrån allt det andra, jag fnyser åt de 20 procent jag inte får. För jag vet att jakten på perfektionen är en svaghet i mig, inte i oss, och jag vet att bara jag kan börja åtgärda de fel jag finner i min relation. Det ligger på mig att bli lycklig, och det ansvaret tar jag.

Detta är mina ord om din situation, trots att jag förstår att det är lättare sagt än gjort. Som alltid önskar jag dig lycka och styrka att göra vad som är rätt för dig pch dina barn.