Ja, den titeln säger väl liksom det mesta. Irriterad, besviken och frustrerad. Trots att det är fredag och arbetsveckan i stort sett är över, tillvaron känns som en alldeles för liten tröja jag försöker dra över huvudet men som fastnar halvvägs och varken går att få av eller på.
Ikväll skall jag vakta på sonens disco, vilket jag bara kan anta innebär att jag gått över den magiska åldersgränsen där jag slutat gå på discon, utan istället får stå i ett hörn och dricka kaffe med andra gamlingar. Sonen bad mig att ta på mig en snygg klänning och ha “grönt på ögonen“, så att jag ser ut som Kim Possible. Så jag har ett tydligt uppdrag, det är ju alltid skönt.
Mycket nöjd med besöket hos frisören igår, känner mig uppfriskad och något mindre tantig.
Imorgon ska jag sticka till sandhammaren och titta på havet, äta lunch på någon skön restaurang och skita i att plugga för en gångs skull. Men träningen, den eviga träningen, den måste upprätthållas. Jag måste få in minst ett pass om dagen under de kommande tre dagarna, semmelbullar och vidlyftigt firande av kungliga förlovningar tar ut sin rätt.
Förlåt att jag är trist, men jag är som sagt sur och jävlig idag.
