I talk like this because I can back it up
november 14, 2009
Hej vänner!
Bloggandet blir sporadiskt idag, jag har en att göra-lista som är längre än min arm och jag får dessutom stockholmsbesök under dagen.
Så vad skall jag göra idag? Jo..
-Slå in de sista julklapparna
-Förbereda sonens bowlingparty imorgon, ladda påsar med godis och pokemonringar och kolla menyn.
-Göra sjukt snygga grafer för min uppsats.
-Städa huset
-Springa 4K
-Lägga in all tvätt
-Kratta upp blöta löv
Så ser min dag ut, en lagom ambitiös lördagslista kan tyckas, och den tillåter få utsvävningar.
Nämnde jag att jag bor i en småstad?
november 13, 2009
Så här ser bilarnas bumperstickers ut i min småstad, och kanske säger det något om hur väl jag passar in…

Better to write for oneself and have no public, than to write for the public and have no self.
november 13, 2009
Idag hatar jag människorna. Ja, det är faktiskt sant. Jag har så väldigt mycket jag skulle vilja skriva men min goda uppfostran förbjuder mig. Jag ägnar mig åt självcensur, för att inte ösa galla över alla som så väl förtjänar det.
Tydligen är det så att det viktigaste i bloggosfären är vem som lider allra mest, för bara den som haft det allra svårast får lov att uttala sig. Om en ”duktig flicka” uttalar sig så kommer härskarmetoderna fram, det kan jag lova er. Vet ni att en man skrev en helsideskommentar till mig helt på latin (!?)- kan ni föreställa er jur liten och otillräcklig han måste känna sig för att behöva hävda sig på det viset?
Jag blir så trött, så trött, så trött. In the country of the blind the one eyed man is king, inte sant? Och min inbox svämmar över av enögda män och kvinnor som anser sig ha ensamrätt på lidande och kunskap.
Några av alla de som tillkommit under de senaste dagarnas ADHD-gate hoppas jag skall stanna kvar, ni vet vilka ni är. Ni som bjuder in och lär ut, ni som visar ödmjukhet. För ni vet ju faktiskt inte vem jag är, vad jag upplevt eller vilka anledningar jag har till att skriva som jag gör. Jag fläker inte , ut och jag vill inte bli privat, och tydligen är det egenskaper som enligt bloggosfärens lagar belägger mig med munkavle.
Nä fy fan, nu skall jag springa skogen runt. Jag skall låta min frustration försvinna ner i gruset, låta ilskan sippra ut kilometer för kilometer.
Personligt meddelande!
november 12, 2009
Anna! När passar lunchen? Och var?
oväntat!
november 12, 2009
Igår hade jag 400 unika besökare, och en av dem kom ifrån Yemen. Så härligt oväntat. Välkommen!